Idag sov vi båda läääääänge. Det var skönt. Har haft ovanligt många drömmar som jag kommit ihåg sen. Vissa märkliga, vissa trevliga. Inga mardrömmar tack o lov. :)Nu är vi uppe. Hankatten är ute. Jag hoppas dock inte att han satte fart efter stallkatten som idag låg på vår altan när jag öppnade. Jag gav henne ett bra försprång. Vår hankatt är ju tyärr inte den som lär sig något i första taget. Men vi hoppas att han inte hittar på något dumt eller farligt.Solen skiner så fint och himlen är vackert blå. Tyvärr blåser det en del, men det kan man ju hoppas att det avtar under dagen så att jag kan ta en skön promenad. :) Min tanke är att gå antingen 4,2-rundan eller 5,1-rundan på onsdagar och lördagar. När jag har bilen igen hoppas jag på att få in gymträning där också. Jag SKA ge ner i vikt och utan några program eller dieter.Appropå vikt har jag stått still ett bra tag och pendlat mellan 83,8 och 85. Jag har verkligen inte varit glad åt detta. Men sen jag började promenera nu och röra mig mer är jag återigen nere i 83,0 (t o m ett hg mindre när jag vägde som minst sist). Så nu jävlar ska jag vara duktig. Ska försöka få med mig maken i det här också. Han vill ju så gärna minska i vikt och omfång, men ger upp så lätt tyvärr.Annars har jag ingen aning om vad vi ska göra i helgen. Vi får se vad vi kommer fram till om det är något vi måste göra. Så nu blir det frukost. :)

Tv'n står på medan jag ligger och surfar efter fina blombilder.Nu i reklampausen på TV4 visades en reklam för ett sängföretag. Passa på att handla säng innan prishöjningen.Min första tanke blir då att det var inte sååå många månader sen de visade samma reklamfilm sist. Max ett halvår sen och kanske lika lång tid gånger innan dess.Hur många kunder har lust att handla om de har höjningar hyfsat ofta? För missvisande reklam får man inte visa på något sätt. Eller har det ändrats?Märkligt tycker jag.

100 bilder får man ladda upp här på bloggen. Det är ju jättemånga. De kommer att räcka väldigt länge, tänkte jag först.Hmmmm...känner jag mig själv så illa? Tjejen som älskar att lägga till bilder när hon skickar mail?Nu, efter snart 6 månader, har jag en bild kvar att lägga upp. Sen måste jag betala 20:- till. Det är ju en stuntsumma, och det kommer jag antagligen att göra, men jag trodde ju att jag skulle behöva göra det betydligt senare. :)

Innan idag på TV4 gjorde de reklam för en ny serie som börjar ikväll kl 21.30, nämligen Hjälp m bl:* Robert Gustavsson* Sissela Kyle* Johan Glans* Felix Herngren* Johan Rheborg* Anna Blombergm fl.Eftersom det är skådespelare som jag tycker brukar hålla hög kvalitet, har jag höga förhoppningar om denna serie.Men vi får väl se. :)

Jag har inte bitit på mina naglar sen den 12/1, och de börjar bli ganska fina. :) Men de ser fortfarande ganska tråkiga ut och behöver piffas upp. Framför allt känner jag att de behöver bli fina till intervjun. Varför tycker jag detta undrar kanske någon?Jo, för att för mig säger det en del om en kvinna när man ser hennes naglar. För mig symboliserar nerbitna, ojämna naglar med trasiga nagelband en osäker kvinna som inte mår bra. Vad grundar jag detta på? Jo på mig själv naturligtvis. Visserligen har jag alltid bitit på mina naglar, speciellt när det varit något spännande eller om jag varit nervös. Jag har växt upp och sett min mamma bita på naglarna.På senare år har jag lyckats åtskilliga gånger med att sluta bita på naglarna och hållt detta i ganska månader. Oftast har det varit någon händelse som gjort att de åkt, när jag mått ordentligt dåligt psykiskt, som utomkvedshavandeskapen, eller när det varit riktigt jävligt på jobbet. Inte förrän jag mått bättre psykiskt har jag kunnat sluta bita på naglarna, för när jag mått riktigt dåligt har jag bitit i nagelband, rivit i dem, rivit av naglarna så lång ner jag kunnat och sen haft jätteont - som om jag behövde må sämre än vad jag redan gjorde.Så därför är det jätteviktigt för mig att mina naglar är fina på intervjun. Tyvärr har jag inte råd att fixa till dem proffessionellt. Då skulle de vara hur snygga som helst. Istället får jag göra det bästa av situationen och måla med vanligt nagellack eller se om jag kan göra någon budgetvariant. :) Men fina ska de vara på onsdag. Jag ska utstråla säkerhet, självförtroende, positiv anda och att jag är mån om mitt utseende.Det är kanske fåniga tankar, men allt som stärker mig på intervjun är värt det tycker jag. :)

I förmiddags visade en av våra filmkanaler en av mina favoritfilmer, Blues Brothers, som jag älskat sen första gången jag såg den (för måååånga år sen).Den är helt underbar med jättebra musik, härliga roller och jättehäftiga scener.Så, har du inte sett den, rekommenderar jag dig verkligen att se den. :)

Imorse/förmiddags tittade jag på BBC Prime och ett program som heter Changing rooms. Det var säkert en repris, men jag hade inte sett det förr (jag har sett ett antal program).Programmet, för dem som inte vet, går ut på att två grannar eller vänner eller dyl, gör om ett rum i varandras hus/lägenhet. Oftast, men inte alltid tror jag, gör de om motsvarande rum. De två lagen innehåller alltid innehavaren, en vän, en inredare och en hantverkare som båda lagen delar på. Sen finns det naturligtvis en programledare också, som kan en hel del om inredning.Det är alltid vännerna/grannarna som bestämmer hur det ska se ut m h a inredaren. De har ca 2 dagar på sig att göra om rummet och en viss budget (som är på ganska mycket i England).Under tidens gång brukar programledaren fråga innehavarna vad de fasar för att rummet ser ut, eller vad de absolut inte vill ha i det nya rummet. Det kan ju vara ganska bra att veta. :)När de sen är klara med rummen får innehavaren med vän (som jobbat i samma lag) se sitt eget rum och säga vad de tycker. När båda lagen sett sitt nya rum, träffas de och pratar och så är programmet slut.Jag har kanske sett totalt 20 program och folk har alltid varit nöjda. Rummen har, i mina ögon, oftast blivit ganska fina.Men dagens avsnitt gick det inte lika bra.Lagen skulle göra om varandras sovrum.I det ena laget hade kvinnan sagt att de ABSOLUT inte fick måla hennes trägolv. Men det gjorde det andra laget ändå, trots att de var väl medvetna om detta krav. Men de visste vad hon gillade.Det ena laget hade helt missat vad innehavaren gillade, ville ha, absolut INTE gillade och inte ville ha. Så fort programledaren fick reda på vad hon inte ville ha, rusade han över till det andra laget och meddelade inredaren. Hon försäkrade att vännerna visste vad de gjorde.Det kunde inte bli mer fel i det rummet för innehavaren! Hon bara stod och tittade i rummet och det fanns inte någonting alls som hon gillade. Efter en liten stund kom tårarna och jag led verkligen med henne. När de båda lagen träffades i henne sovrum berättade hon att hon avskydde allt de gjort i hennes rum. Grannen lovade då att hon skulle hjälpa till att renovera hennes rum. Här ska tilläggas att inredaren spenderat 713 pund på rummet. Nu fick hon antagligen bekosta hela omgörandet själv.Skulle du våga släppa in en vän eller granne att göra om ett rum i ditt hus/din lägenhet?Skulle jag våga?Nej! Jag är alldeles för bestämd med vad jag gillar. Jag skulle absolut inte våga någon av våra grannar inreda något i vårt hus. Vi är väldigt olika människor med väldigt olika smak.Skulle jag våga låta någon vän då?Det är jag väldigt tveksam till också. Antagligen inte. Framför allt skulle jag inte vilja riskera vår vänskap för det. Jag skulle inte klara av att använda det rummet om jag inte gillade det.Det finns två personer som jag däremot hemskt gärna skulle inreda tillsammans med, det är min mamma och det är en av mina bästa vänner som numera bor i Stockholm.Skulle jag göra något sådant i verkligheten skulle jag som sagt i så fall hellre arbeta tillsammans med vännen eller mamma och först inreda den enas rum ihop, för att sen ta den andres. Då hade det inte varit några problem. Man kan fortfarande få ta del av den andres idéer och mina "absolut inte" hörsammas. För idéer och nya ögon på ett rum som ska göras om behövs alltid. Det är lätt att stirra sig blind och inte se de möjligheter som finns, som kanske jag som ser rummet varje dag blivit blind för att se.

Igår när jag höll på med frysen sista gången klämde jag mig när jag försökte hacka av den sista isen i det supersmala utrymmet som är överst i frysen (där isen satt som hårdast och längst naturligtvis). Jag hackade med en stekspade i metall och klämde en liiiiten bit hud i handflatan mellan stekspaden och fryshyllan.Ont gjorde det och det gör det även idag tyvärr.Tack o lov gör det bara ont när jag försöker sträcka ut handflatan. Nåja, shit happens. "Äh, det kunde vatt värre", som Hasse Alfredsson sa i Fröken Fleggmans mustasch. :)